Gattar
Gattar
JAKT, FISKE, KONFERENS & BOENDE I SÄLEN.
historien om sälen

Historien OM Sälen

Historien

Vi var inte först här i Sälen men vi vill gärna förvalta det arv och berätta den historia som våra förfäder har lämnat efter sig. I ca 5 500 år är det känt att det varit människor i skogarna och på fjällen i Sälen, flera menar att det kan till och med kan ha varit upp till 7000 år. Dom stigar vi idag vandrar, markerna vi jagar , och vattnen vi fiskar, är ett kulturarv vi stolt ska förvalta och kanske en dag berättar någon vår historia.

Hit upp till de vildmarkssköna trakterna i norra Dalarna kom kringströvande jägare och fiskare. Det var de djupa, villebrådsrika skogarna, de stora fiskrika sjöarna och de vidsträckta, myrmalmsrika myrarna som lockade. Här bodde fångstmännen vid sjöstränderna, här grävde de sina fångstgropar för de större villebråden, här jagade och fiskade de intensivt och här fick de även sitt sista vilorum.

Jakten och fisket

jakten och fisket

Jakten och fisket har alltid varit och är en viktig del i folks liv här i Sälen. Innan och efter den fasta bosättningen runt 1700-t  så var jakten och fisket en viktig del i sitt bidrag till försörjningen. Människan jagade och fiskade inledningsvis enbart för egen del där köttet gick till föda, pälsen till värmande plagg  i det hårda nordiska klimatet.

Senare kom även skinnen och pälsverken att få stort ekonomiskt värde. Det karga klimatet gjorde pälsverken mycket värdefulla och redan 500- talet e Kr. Hade ekorrskinn från Sverige nått romarriket. Vikingarna spred även dessa pälsverk under sina handelsresor. Berättelser finns att läsa att Skogsfågeln som fanns i mängder i de orörda skogarna, fångades i snaror, och fångsten kunde bli sa stor att man kunde få hela lass, som fraktades till marknaderna för försäljning. Sjön Hormunden med sitt fiskrika bestånd har haft stor betydelse i trakten naturligtvis var Västerdalälven en ledstång som hjälpte människorna upp till våra trakter i gång i tiden. Västerdalälven gav med sitt rika bestånd av Lax ett viktigt tillskott till människofödan. Tyvärr så har Laxen försvunnit ur älven genom människans våldtäkt på landskapet.

Fäboden

Fäboden

Dalarna är känd för sina fäbodar som ofta låg utspridda i skogen, ofta en bra bit från gården. Fäbodarna tillhörde gårdarna i dalgången. Hit förde man boskap för bete under sommar och höst. Det var ofta unga kvinnor som fick i uppdrag att ta boskapen till gårdens fäbod, de fick namnet Gattare då att Gatta betyder vårda, ta om hand, och att skydda. Livet långt upp i skogen som Gattarflicka kan säkert låta ensamt och det var det nog också men ofta fick de besök på fäbovallen av traktens unga män.

Vid 1600-talets senare del fanns inga fäbodar på fjällsidorna om dalen utan låg norr om Sälen

Denna fäbodbebyggelse slutade söder om Fulunäs, och markerna norr där om var sålunda helt obebyggda.

Det var först mellan 1700-1800-talen som fast bygd uppstod i socknens norra delar. Det var också under den tiden fäbodarna runt de idag alpina skidanläggningarna i Sälen byggdes och bröts.

Idag kan du få uppleva känslan och låta oss berätta historian på plats om våra fäbodar och dess gårdar de tillhörde. Vi är stolta att tillsammans med Jonas i Sälen förfoga över Lindalens-, Lindvallens-, och Östfjällets fäbod.

Texterna är hämtade från böckerna Lima och Transtrand ur två socknars historia utgiven av Malungs kommun och boken transtrand 100 år 1867-1967 utgiven av Transtrands kommun.